Hej alla!

Jag vill bara skriva lite från mig till er vad som händer i Flash Engineering, säsongen 2011:

BMW-bilarna
De är inte de snabbaste bilarna 2011 i reglementet, vill man vara säker ska man välja Chevrolet eller Volvo. Volvo-traktorerna gjorde jag mig av med innan de blev Kinesiska : ) Och Chevrolet skulle jag vilja ha två, men då en Bel Air 57:a och en turkos Corvette Cab, femtiotalare.

Tävlingsbilarna kan fortfarande vinna race och vi jobbar stenhårt med att försöka utveckla det vi kan. Till Mantorp hade vi lagt över 100 000 kronor på uppdatering av stötdämparna och det gjorde susen. Nu har vi uppdaterat avgassystemet för samma summa och på fredag ska vi testa diffar som vi tror kan funka på Falkenberg som är en väldigt snabb bana.

Chevrolet och Volvo kör VM och utvecklar aktivt sina bilar. BMW satsar på DTM 2012 och har slutat i WM och med utveckling av bilen. Men WestCoast Racing och vi jobbar vidare med det vi kan och har lyckats bra.

Colin Turkington
Nya föraren Colin Turkington har smält bra in i teamet, de kurviga banorna har passat honom bra och han har varit snabb både på test och tävling. Ingen seger ännu, men många pallplatser.

Colin hade otur i sista racet på Mantorp där en förare körde av i kurva ett och sneddade i gräset okontrollerat och träffade Collin när han studsade upp på banan igen. Incidenten gjorde att han fick åka från Mantorp med bara en poäng och han tappade sin andraplats i mästerskapet.
Men han kommer igen! Colin är fantastiskt proffsig och snabb.

Prins Carl Philip
Prinsens privatliv har stabiliserat sig och han har flyttat ut till ett vackert hus på Djurgården. Det ihop med att jag har ordnat så att han jobbar med Thomas Fogdö med mental träning har gjort att hans självförtroende som racerförare har ökat kraftigt.

Carl Philip kör riktigt bra nu och börjar närma sig stadiet ”Best of the rest”. Det betyder direkt bakom eliten. En femteplats på Mantorp och 0,8 sek från snabbaste varv var ingen tur, Prinsen gjorde ett mycket starkt jobb bakom ratten och utvecklas fortfarande bra. Kvällstidningarna får mindre och mindre att skriva om ju fortare och bättre Prinsen kör, för positivt i en kvällstidning är självklart otänkbart : )

”Snickar-Matte” och Roar
De båda kör på, Matte kör sitt första riktiga år och åker på den ena nybörjarmissen efter den andra. Men det ska vara så. Motorsport ser lätt ut på TV, men är betydligt svårare i verkligheten. Att hantera bilar i kurvorna i 180 km/h och bromsa från 260 km/h med centimeters marginal är svårt. Matte är en frisk fläkt med talang som kommer att utvecklas bra. Han är helt orädd vilket hjälper mycket, men han måste bara gå igenom det gamla ordspråket vi alla fick göra i början (och Prinsen på 100 löpsedlar): ”Learning by doing”.

Roar utvecklades bra under sitt första år i Flash Engineering 2010. Han satte inte ett hjul fel, han blev snabbare och snabbare och slutade på en hedrande fjärdeplats i mästerskapet. Roar utvecklades till just platsen ”best of the rest”.

Han hade en bit upp till eliten, men gjorde ett fantastiskt jobb. Självklart vill han ta steget in i gruppen som kör för seger. Men det är mycket svårt steg och Roar har varit lite vilsen i årets första race. Även det är helt naturligt. Två steg fram, ett tillbaka, brukar man också säga. Roar är väldigt analytisk och tänker nu ihop med sin ingenjör om hur man ska hitta tillbaka och det kommer de att göra. Så här är det i sporten, man behöver harmoni och självförtroende för att göra resultat och ibland så rör det till sig, men Roar är en stabil person som snart är i toppen igen. Trots ett steg tillbaka i utvecklingen ligger ändå Roar på en hedrande femteplats i mästerskapet, men de egna kraven är högt ställda.

Jan ”Flash” Nilsson
Femtio år, företagsledare, pappa och man åt Rene. De sista två åren har passerat med finanskris, omorganiseringar i företag, ambulans och sjukdom i USA, ekonomiska ansvaret för teamet, med mycket mera, gör att jag har svårt eller ska nog säga, omöjligt, att fokusera på själva tävlandet.

Jag har mer eller mindre haft det så här i sex år nu och börjar bli van. Sista året har varit värre än någonsin och av planerade helger med snöskoter tillsammans med Ted Öqvist blev inget och av planerade semestrar blev heller inget tyvärr.

Men mina hockeyträningar fyra, fem gånger i veckan rensade hjärnan och knäna, så jag känner mig på G i alla fall. Jag har lite dåligt samvete mot många av er eftersom jag varit dålig på att höra av mig, men de första fyra månaderna, mars till Göteborgsracet, är twentyfourseven, med tester, tävlingar, sponsoraktiviteter och pappersarbete. Man är helt slut när man slår ”röva i söffa” sent på kvällen. Jag blir lugnare då jag vet att Thomas och alla på Flash gör sitt yttersta med att serva och hjälpa er när jag haft mycket runt mig, det känns tryggt.

Nu ska det bli bättre och alla som vill är välkomna att åka jetski, go-cart eller båt i Karlstad och snacka lite över en öl eller ett glas vin i båten. Det är bara att höra av sig!

Sportsligt har det faktiskt gått förvånansvärt bra. Harmonin i teamet har kommet tillbaka och efter att vi hittade vad som var fel med stötdämparna så kom även resultatet. I det första racet med nya dämparna så kom snabbaste varv i båda heaten och aggressiva omkörningar (lite för aggressiva tyckte domaren). Segern satt i race två med en stabil körning där jag stadigt var 0,05 sek per varv snabbare än Tommy Rustad i Volvo som skuggade mig genom hela loppet. Min 34:e seger i STCC blev ett faktum och livet blev enklare att leva : )

Fortsättningen
Nu rustar vi för två viktiga race. Först Göteborg City Race nästa helg, där vi har fantastiska 1000 gäster. Vi har historiskt haft svårt att ställa in bilarna på den här banan, men vi ser fram mot att bryta den trenden.

Carrera Cup-gänget kör även de i Göteborg men lastar och åker direkt till Tyskland och kör ett gemensamt race med alla andra Carrera Cup-mästerskapet i världen på Nürburgring under midsommarhelgen. Som förberedelse har våra förare varit nere och kört över 100 mil med instruktör på den 2.5 mil långa banan, även kallad ”Det gröna helvetet”, för att förbereda sig.

Prins Carl Philip och jag har även kört klassiska rallyt Mille Miglia från Brechia via Bologna över bergen till Rom och tillbaka. Totalt blev det 160 mil i en Porsche 550 Spyder från 1955. Det var en fantastisk resa som är värd sin egna berättelse. Men jag kallar mig nu för Jan Dean efter den kände skådespelaren James från femtiotalet som älskade sin Porsche 550.

Vi hörs på www.flashengineering.se eller ute på banan!

Mvh
Janne